Carro, Ebba, Sid, Askari & Swiper

Carro, Ebba, Sid, Askari & Swiper

Carros artikelblogg

Den är den här bloggen jag uppdaterar när jag har några längre artiklar eller träningstips att komma med.

Min vardagliga träningsblogg finns på www.kontrollek.bloggagratis.se

Vad är syftet?

Allmänt hundsnackPosted by Carro Fri, October 09, 2009 10:33:14
Jag har funderat en del på varför vi egentligen håller på och tränar och framförallt tävlar med våra hundar. Tankarna kommer då det känns som att många av mina vänner känner stora prestationskrav i sin hundträning och att det finns någon slags outtalad regel att man måste ut och tävla och gärna så snart som möjligt.

För mig är hunderiet en fantastisk hobby och jag tränar mest för att jag tycker det är så otroligt roligt! Tävlandet är för mig en motivationskälla och ett kvitto på att min träning gett resultat. Jag är en inbiten tävlingsmänniska och har alltid gillat att tävla, vad det än gäller, och att prestera högt. Jag älskar känslan av att utvecklas och känna att träningen går framåt och få kvitto på det i form av tävlingsresultat.

Men alla är inte som jag. För många är det själva träningen som är det roligaste och att tävla är mer någonting man gör för att andra tycker att man ska göra det. Man känner en press från träningskamrater att ge sig ut på tävlingsbanorna och när man gör det är det med enorm prestationsångest. Jag kan komma på mig själv med att puscha mina träningskompisar att anmäla sig till tävlingar, men egentligen är det ett ganska dumt beteende.

För vem är det som säger att man måste tävla? Jag upplever att en del känner att de har en så talangfull hund att det vore slöseri att inte tävla med den. Men hunden mår ju inte dåligt av att inte komma ut på tävlingsbanorna, den är nog minst lika lycklig som sin ägare av att bara få träna för att det är så himla roligt och uppskattar inte alls situationerna där föraren blir nervös och uppenbarligen mår dåligt.

Syftet med att tävla med sin hund måste väl ändå vara för att man själv vill det och tycker det är roligt. Om alla hade det som utgångspunkt skulle ingen rynka på näsan åt att någon ger sig ut och tävlar med "fel ras" eller startar fast de inte riktigt är klara, så länge de har kul och det blir en bra situation för hunden.

Jag kommer i fortsättningen försöka bita mig i läppen och inte vifta med tävlingskalendern så fort jag träffar mina träningskompisar nästa gång. Sen att jag tycker att Susanne, Sofie, Stina och Anne ska starta lydnaden med sina hundar, att både Åsa och Susanne ska komma ut och tävla sök snart igen och att Börnis ska sluta med att ranta vänstervarv och ge sig ut på appellplan istället, får jag hålla för mig själv i fortsättningen. Jag tror inte att alla de tillhör kategorin jag tog upp här i texten, men det är människor som jag titt som tätt tjatar på men som jag kommer sluta tjata på i fortsättningen. För motivationen att komma ut och tävla måste komma från en själv, även om jag mer än gärna uppmuntrar och sparkar i rätt riktning.

En parantes: En del drar sig ju för att tävla för att de tror att de inte klarar av det. Inte heller där tror jag överdriven puschning är den rätta taktiken, eftersom det kan resultera i prestationsångest som gör att ekipaget inte lyckas så bra på tävlingsbanan som de skulle kunna. Däremot måste vi bli bättre på att förstärka varandra och ge positiv feedback på träningen så vi kan få se fler ekipage ute på tävlingsbanan, för att de vill.