Carro, Ebba, Sid, Askari & Swiper

Carro, Ebba, Sid, Askari & Swiper

Carros artikelblogg

Den är den här bloggen jag uppdaterar när jag har några längre artiklar eller träningstips att komma med.

Min vardagliga träningsblogg finns på www.kontrollek.bloggagratis.se

Klickerkloka mallebarnet

Allmänt hundsnackPosted by Carro Thu, January 14, 2010 08:26:28
Under Sids första månader upplevde jag honom som mycket repetitionsklok, att han alltså hade lätt att upprepa beteenden som jag klickat för. För ett par veckor sedan kände jag däremot att nej, nu hade vi tappat det. Vissa pass gjorde han jättebra medan andra körde han igenom i stort sett hela repertoaren för att leta rätt beteende, varje gång.

Förra veckan blev det extra tydligt när jag tänkte putsa lite på backandet som vi inte tränat på väldigt länge. Han snurrade, hoppade och backade. Sen var vi där. Snurra, hopp-stå, backa. Snurra, hopp-stå, backa. Han hade byggt sig en egen liten kedja och trodde han blev belönad för alla beteenden och inte bara det sista. Tyvärr tog det mig några belöningar innan jag såg mönstret och kunde börja bryta upp det. Jag fick fånga honom många gånger i "stå stilla" för att han skulle kunna ta till backandet utan att först snurra och hoppa.

Problemet var alltså inte att han inte upprepade beteenden jag klickat för, utan att han väldigt lätt gjorde det. När jag klickade för rätt beteende efter att han först visat upp hela repertoaren, så trodde han att jag klickade för hela repertoaren.

Maria Hagström berättade att hon en gång hade en hund med startskall på inkallningen. Hon bröt honom efter skallet och satte tillbaka honom, men i hans huvud var brytandet och omsättandet bara en del av kedjan.

Att Sid är väldigt klok på att upprepa beteenden märks väl i vardagen. Häromdagen låg jag i soffan och han låg mellan mig och ryggstödet (trångt och mysigt). Det kom folk i trappuppgången och han fick en godbit för att han var tyst och bara la upp huvudet på mitt ben och tittade mot ytterdörren. Jag fortsatte titta på TV och Sid fortsatte ligga med hakan mot mitt ben. Sen känner jag hur han trycker hakan mot benet, hårdare och hårdare samtidigt som han tittar på mig med en uppmanande blick. Han hade uppfattat att jag belönade honom för att lägga hakan mot mitt ben och inte för att titta på dörren och vara tyst.

Båda de här sakerna, att han lätt bygger egna kedjor och att han är snabb på att uppfatta vad jag klickar för, är något jag måste ha med mig i bakhuvudet hela tiden när jag tränar. Ett klick på fel ställe kan få honom på helt fel spår och det kommer komma situationer där jag tror att jag klickar honom för en sak men han uppfattar något helt annat, som i hakan-på-benet situationen. För att träningen ska bli så effektiv som den har förutsättningar att bli med en så klok hund måste jag efter varje pass utvärdera, vad jag har klickat för och om mina kriterier är de rätta. Jag måste också bli duktigare på att videofilma för att lättare kunna upptäcka sådana här icke önskvärda kedjor.

Vad är syftet?

Allmänt hundsnackPosted by Carro Fri, October 09, 2009 10:33:14
Jag har funderat en del på varför vi egentligen håller på och tränar och framförallt tävlar med våra hundar. Tankarna kommer då det känns som att många av mina vänner känner stora prestationskrav i sin hundträning och att det finns någon slags outtalad regel att man måste ut och tävla och gärna så snart som möjligt.

För mig är hunderiet en fantastisk hobby och jag tränar mest för att jag tycker det är så otroligt roligt! Tävlandet är för mig en motivationskälla och ett kvitto på att min träning gett resultat. Jag är en inbiten tävlingsmänniska och har alltid gillat att tävla, vad det än gäller, och att prestera högt. Jag älskar känslan av att utvecklas och känna att träningen går framåt och få kvitto på det i form av tävlingsresultat.

Men alla är inte som jag. För många är det själva träningen som är det roligaste och att tävla är mer någonting man gör för att andra tycker att man ska göra det. Man känner en press från träningskamrater att ge sig ut på tävlingsbanorna och när man gör det är det med enorm prestationsångest. Jag kan komma på mig själv med att puscha mina träningskompisar att anmäla sig till tävlingar, men egentligen är det ett ganska dumt beteende.

För vem är det som säger att man måste tävla? Jag upplever att en del känner att de har en så talangfull hund att det vore slöseri att inte tävla med den. Men hunden mår ju inte dåligt av att inte komma ut på tävlingsbanorna, den är nog minst lika lycklig som sin ägare av att bara få träna för att det är så himla roligt och uppskattar inte alls situationerna där föraren blir nervös och uppenbarligen mår dåligt.

Syftet med att tävla med sin hund måste väl ändå vara för att man själv vill det och tycker det är roligt. Om alla hade det som utgångspunkt skulle ingen rynka på näsan åt att någon ger sig ut och tävlar med "fel ras" eller startar fast de inte riktigt är klara, så länge de har kul och det blir en bra situation för hunden.

Jag kommer i fortsättningen försöka bita mig i läppen och inte vifta med tävlingskalendern så fort jag träffar mina träningskompisar nästa gång. Sen att jag tycker att Susanne, Sofie, Stina och Anne ska starta lydnaden med sina hundar, att både Åsa och Susanne ska komma ut och tävla sök snart igen och att Börnis ska sluta med att ranta vänstervarv och ge sig ut på appellplan istället, får jag hålla för mig själv i fortsättningen. Jag tror inte att alla de tillhör kategorin jag tog upp här i texten, men det är människor som jag titt som tätt tjatar på men som jag kommer sluta tjata på i fortsättningen. För motivationen att komma ut och tävla måste komma från en själv, även om jag mer än gärna uppmuntrar och sparkar i rätt riktning.

En parantes: En del drar sig ju för att tävla för att de tror att de inte klarar av det. Inte heller där tror jag överdriven puschning är den rätta taktiken, eftersom det kan resultera i prestationsångest som gör att ekipaget inte lyckas så bra på tävlingsbanan som de skulle kunna. Däremot måste vi bli bättre på att förstärka varandra och ge positiv feedback på träningen så vi kan få se fler ekipage ute på tävlingsbanan, för att de vill.